Försökte ta reda på fakta om händelserna och om gärningsmannen.
Ilskan kom ,förbannade den person som gjorde detta fruktansvärda o en önskan om att låta denna person få genomlida något riktigt vidrigt, hämnas - ge igen.
Igår kväll klarade jag inte av att titta färdigt på nyhetssändningarna.
Det sved i ögonen, gjorde ont i magen och tårarna kom trots att jag inte ville det.
Tycker det är oerhört jobbigt att gråta och det är lätt att det kommer med en massa annat som inte hör till denna sorgen, utan hör till mig och mina egna sorger.
Jag reste mig och gick ut, bort från nyhetssändningarna, när unga som gamla står där med tårar i ögonen. När de stackars barn o ungdomar berättar vad de har varit med, det ofattbara !
Det slår mig hur lurade och vilsna dom måste ha känt sig, mitt uppe i sin skräck att dö !
Det slår mig hur lurade och vilsna dom måste ha känt sig, mitt uppe i sin skräck att dö !
När den trygga polisen som utlovar trygghet, plötsligt är den som man måste fly ifrån.
Vem av människorna de mötte, skulle dom våga lita på och en undran om det fanns fler gärningsmän.
Arma stackars barn som har upplevt detta, och arma föräldrar som har blivit av med den dom älskar allra mest.
Hur överlever man nåt sånt ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar