En sorgsen melodi, Puff en pappersdrake

Den här sången fick jag tag i bland min mammas skivor när jag var liten.
Och jag lyssnade och lyssnade och för varje gång greps jag av drakens öde och grät så tårarna skvalade.

Den är så oerhört tragisk och först led jag bara med den stackars pappersdraken.

Några år senare förstod jag ju att drakar inte kan tänka men att människor och djur kan känna så !
Känslan av att någon ser en, någon tycker om en för att sen överge en !
Jag tror att den här sången redan då gav mig en förståelse för sorg, saknad, vänskap och att bli övergiven.

Och då fylldes mina ögon med ännu mera tårar !

Jan Malmsjö, en fantastisk sångare som griper tag i en och på sitt berättande sätt verkligen tar en med i berättelsen !

Jag kommer aldrig aldrig glömma Puff, en pappersdrake.