Pensions-avtackning

Idag har jag varit på pensions-avtackning för en medarbetare igen !

Funderar lite på hur det måste kännas !
Spontant så tänker jag på FRIHET ! Tänk att få förvalta sina dagar som man själv vill.
Att få bestämma precis hur ens dag ska se ut, utan att behöva planera, och utan att livet är helt inrutat som ett schackbräde. Utan att behöva ställa klockan utan gå upp när man själv känner sig färdigvilad.

Man vet ju aldrig vad livet har i sitt sköte. Om man får vara frisk, eller om annat inträffar som gör att pensionslivet inte blir som man tänkt sig.
Men OM det nu skulle få vara okomplicerat under de första åren så måste det kännas helt underbart !

Det finns förstås en baksida och det är ju kollegorna !
Dom människorna som man träffar mer än någon annan.
Dom som man träffar 9 timmar varje dag, Måndag till Fredag, vecka in o vecka ut.
De är en ganska stor del av ens liv och man förstår plötsligt hur viktig relationen med sina arbetskollegor är !
Hur viktigt det är att vårda dessa relationer så att alla bereds möjlighet att ha " en bra dag på jobbet"

Nåja, det var ju inte relations-vård jag skulle komma till utan hur det känns att plötsligt inte ha sina kollegor längre.
Det är nog det som man saknar mest när man går i pension.
Man får frihet och en unik möjlighet att skriva sin egen agenda helt och hållet, men man tappar sina kollegor !
Dom som man yrkesmässigt sitter på möte med och gör överenskommelser med. Dom som man pratar med om hur helgen varit, om struligheter, som man delar tips och råd med.

Dom människorna finns plötsligt inte i ens vardag längre, den dag man säger adjö till sin arbetsplats för alltid !
Det är nog mycket blandade känslor den dagen.

Dagen då man går på sin livs längsta semester ,pensioneringen !