Det är en lustig resa vi gör genom livet.
Barn och ungdomsåren lever vi säkert på väldigt många olika sätt och kan vara mer eller mindre besvärliga men också med en viss frihet.
Sedan får man själv barn och har fått ansvar för någon mer än sig själv och det ansvaret följer en ju hela livet i olika stadie.
Lagom till "barnen" själva vuxit upp och ska ut o prova sina vingar och man själv börjar skymta ett "eget" liv så börjar ens föräldrar komma till åren och successivt behöver mer och mer hjälp.
När de plötsligen inte längre orkar, kan eller förstår hur dom ska lösa praktiska göromål.
Det slår väl inte ner som en bomb, men nästintill !
Så upplever jag det i alla fall !
Hur ens förälder blir oerhört beroende av en, är frustrerad och arg över ålderdomen och man själv förstår ingenting av vad som händer.
När blev det så här, kommer det bli värre, hur får jag ihop det här nu då ?
Man är ju aldrig någonsin förberedd på vad som ska hända.
Varje tidsepok är ny, det är inget man har tränat på eller förberett sig för utan det bara händer !
Livet är en besynnerlig och komplicerad resa....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar