Hämtad från min hästdagbok....
Idag var jag för första gången riktigt rädd när jag red Strawira.....
Är aldrig det annars men idag lyckades hon skrämma skiten ur mig, rent ut sagt.....
Gick ner till ORK för att rida i paddocken idag eftersom det blåste och då brukar det funka att vara utomhus.
Hon kändes ganska fin från början och jag galopperade lite över en bom först. Sen fanns det en kombination som jag hade sänkt ner och började travhoppa den. Första gången gick bra även om hon laddade på efter och jag fick stopp på henne efter ett halvt varv. Beröm, duktig flicka.
En gång till och hoppningen gick bra även då men denna gång hade hon visst INTE tänkt att stanna utan när vi hade galopperat ganska fort ett halvt varv efter hindren så går den där extra växeln in.
Den där, som ni som suttit på en häst som har stuckit i skogen, minns då vettet går fullständigt ur en häst och kontrollen upphör att fungera helt och hållet. Dom tar bettet och bara drar järnet. Precis det hände!
Hon bara drar och jag ser staket och hinder och tänker att jaha, nu är min sista stund kommen!
Ingenting fungerar, det är som att sitta i en bil som rusar och bromsarna har upphört att fungera.
Sitter man dessutom i en dressyrsadel med långa läder är man ganska hjälplös. Jag minns bara att jag tänkte att hon får inte gå mot staketet eller mot nåt hinder för det går inte att hoppa i denna hastighet och jag skulle inte lyckats hålla mig kvar.
Efter två varv så lyckas jag få in henne på en volt. Det gick fort även där,och sen in på en ännu mindre volt och då lugnade hon ner sig, tack och lov.
Vet i tusan vad som hände med henne. Antingen blev hon så glad för att hon fick hoppa. Jag misstänker att det var nåt sånt, att adrenalinkicken kom i samband med hoppningen!
My good! Det var en rysare vill jag lova!
Passade istället på att få henne att samla sig ganska rejält ! Energin fanns där ju så det var bara att spinna vidare. Hon tycker det är skitkul verkar det som och hon har så lätt för att samla sig!
Hon är en riktig showmadam och det gäller att göra sånt som hon själv tycker är roligt! Inte bara sitta o gneta med en enda sak, det vet man själv hur ledsamt det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar