Allting har sin tid....

Tobias student närmar sig med stormsteg men först är det bal som gäller.

I helgen var vi och köpte en kostym !!! till honom och jag kunde först inte tro att den snygga killen i svart kostym med ljusblå skjorta och slips var MIN SON !!

Stum av förvåning och stolthet så insåg jag plötsligt att mina barn inte är några barn längre.

Dom är vuxna(eller ibland i alla fall) Mia har ju redan gett sig iväg för att studera men kommer hem med jämna mellanrum.

Dom har blivit självständiga individer som är på väg ut i livet för att pröva sina vingar och jag tycker det är så häftigt !

Inte sitter jag o gråter för att dom ska flytta hemifrån eller har någon slags ångest för det ! Vet att många tycker det är en jobbig tid och har svårt att släppa taget.

Det tror jag handlar mer om en själv som förälder och "vad ska hända med mig nu" ?! Ingen som behöver mig längre?

Själv tycker jag att det är underbart roligt att se dom utvecklas och få uppleva nya saker i livet.

Klart att jag älskar dom över allt annat och är orolig emellanåt, men dom är som frön som är på väg att blomma ut som egna individer och gör sina egna val. Vi har dom ju bara till låns hemma under en ganska kort period.

Jag finns ju här om jag behövs, och jag kommer att följa dom med ett vaksamt öga och ge tips och råd när dom ger sig ut på sin egna resa i livet !!!