Ja då sitter jag här och funderar igen.....
Vi människor har ett märkligt beteende....vi stressar på för att ha så lite vilotid som möjligt kan tyckas !
Fast å andra sidan får vi ofta beröm för allt vi presterar !
Ju mer du arbetar, tränar och sysselsätter dig desto mer beröm får du......
Att ta hand om sig själv,för att orka, ger sällan en guldstjärna....möjligtvis från försäkringskassan ! Inte undra på att vi har ett samhälle fullt av utbrända människor.....
Till och med på Fejjan försöker vi bräda varandra genom att ha så mkt som möjligt på våra statusar.
Att ha vilat en helg efter en arbetsvecka för att klara nästa......nja, känns väl sådär häftigt !Att inte göra någonting är väl inget man knappt vågar säga ! För vad ska folk tro då ??
Förekommer till och med att många får sjukskriva sig istället i veckorna för att klara fritidens alla krav....
Det kan väl aldrig vara livets mening att fara från det ena till det andra, utan att ens hinna dra ett djupt andetag emellanåt !
Men det är sannerligen inte lätt att våga säga nej !! Jag orkar inte !
Som vuxen o förhoppningsvis lite säkrare på sig själv så kanske man vågar.....till slut....för att
man är tvungen för att överleva. Men som ungdom kan det inte alltid vara lätt !
Och vem sätter kraven på ungdomarna !
Det gör dom själva säger vi lite kaxigt. Men barn och ungdomar är inte dummare än att dom märker i tidiga år när dom får beröm ! Inte är det när dom tittar på tv:n eller läser en bok eller gör ingenting !
Beröm får vi när vi har presterat !
Och beröm älskar vi alla, det är nån slags drog som man kan bli beroende av.
Jobba mera - mera beröm, jobba ännu mera - ÄNNU mera beröm , och sen vips försvann Kalle nerför kanten, men det är inte många som letar efter Kalle o berömmer honom när han försöker rädda sig själv, genom att vila och göra ingenting !
Det trodde Kalle aldrig skulle hända för han fick ju så mkt beröm tidigare, men det var då det....När han orkade prestera !
Nu kunde man ju inte ha nytta av Kalle, så det var inget att ödsla tid på ! Beröm får man när man presterar !!!!
Det är sorgligt att vi ska bedömas utifrån kvantiteten av hur mkt vi hinner göra per dag, som nån slags tävling.
Ibland kan det också handla om att slippa tänka på det som är jobbigt och man kan väl närmast likna beteendet som alkoholism......Gör jag mkt saker så glömmer jag problemet för en stund i alla fall.
Det är lätt att trilla ner för kanten och antingen hamnar man i ett mörker o total orkeslöshet i värsta fall, i bästa fall är man sur och grinig och orkar inte med nån annan, allra minst sig själv.
Tro mig , jag vet att det inte är lätt att kravla sig upp för kanten igen och lyckas man göra det så ska man veta att har man en gång ramlat ner, så befinner man sig ständigt närmare kanten än tidigare. Bensintanken rymmer inte lika mkt bensin som tidigare, därför måste man tanka oftare.
Men inte tänker man på det när man är mitt i allt ! Då är man supermänniskan som klarar allt,tror man ! Man säger att man ÄLSKAR att hålla igång och att man mår bra av det. Och det kanske stämmer, ett tag i alla fall ! Man blir bekräftad, man finns, man syns.
Det värsta är att vi ofta drar med oss våra barn i hela den här karusellen, presenterar dom för hur mkt man behöver göra och hur fort allt ska gå !
Vi kanske borde lära våra barn hur dom ska kunna koppla av och vila istället.
Men det finns knep att ta till och som jag idag använder mig av...Jag försöker prioritera det jag orkar med och som är viktigt för mig(dvs mina barn och sånt som ger energi)Det andra måste väljas bor för att hinna att tanka.
Så ibland kanske man ska tänka på vad ett beröm kan skapa !
Det kan göra ngn glad och stolt, det kan också sätta ännu mera krav och ännu mera press än vad tanken för berömmet var. Det kan också skapa oro och dåligt samvete för den som inte orkar.
Kanske nåt att fundera på
(En samling tankar från händelser runt omkring mig, och som även till viss del drabbat mig själv)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar