Att ta ställning......

Jag undrar ofta varför jag går o grubblar så mkt på saker o ting.
Det KAN inte vara nyttigt :)
Men vissa saker går som en spjutspets rakt in, och jag blir inte kvitt mina funderingar.

Det är ju så att vissa saker är mindre viktiga för mig själv, men viktiga för andra, och dessa andra skulle säkert inte lägga några fingrar i kors för att bry sig om mig vid liknande situationer......Tror jag inte i alla fall!
Så varför bryr jag mig då om detta ?

Vissa är vansinnigt solidariska mot en del personer, det spelar ingen roll hur dom beter sig. Folk ställer upp i alla fall, trots att dom blivit sårade och trampade på.
DET har jag svårt att förstå, visst måste man kunna glömma o förlåta men situationerna blir ju förmodligen inte bättre om man inte gör nåt åt det !
Är det så att vissa inte vågar, orkar eller helt enkelt inte bryr sig ?!
Jag tror att många är för fega !

Ska jag hjälpa o stötta någon så vill jag göra det för att jag har en bra relation till personen. Att jag känner att den personen behandlar mig med respekt och sympati och inte rätt som det är behandlar mig som lort.
Ska jag få en bra relation till någon så behöver man ju ibland ta ställning och sätta ner foten, tala om att just det här är inte okey för mig.

Jag förväntar mig att att man säger ifrån att det här tycker inte jag att du gör rätt, men jag tycker om dig i allt annat, men inte just i det här.

Ofta ser man att personer slätar över, låtsas som att saker inte händer eller ännu värre, går o pratar strunt med andra om det som har hänt men gör inget åt det.

Den relationen kommer aldrig att bli bra, den kanske lever vidare men är ingen ärlig och respektfull relation.

Det kanske är just det som gör att jag upplevs som lite besvärlig emellanåt !
Men att ta ställning och agera i situationer innebär ju en chans att få relationen och vänskapen att utvecklas till nåt ännu bättre,till en större förståelse till varandra,inte för att döda den.

Naturligtvis kommer man ju ibland till ett vägskäl där försöken inte lett någonstans,där man bara trampar i luften och det finns inte en möjlighet att nå och förstå varandra.

Det är där jag klipper banden, det är där jag inte längre vill vara med!
Hellre mista en oäkta och ovillig relation än att umgås i nåt falskspel !


Hur många gånger tänker inte jag !? Varför umgås de där människorna ? De gör ju inte annat än pratar illa om varandra och någon av dom behandlar den andre som skit.

Att tycka om någon innebär inte att man måste acceptera allt dessa gör ! Då har man antingen blivit blind eller då man har kommit in på det oärliga spelet !