Ung o galen ?

Nä, speciellt ung kan jag väl inte säga att jag är....
Inte galen heller precis men nåt har hänt som kan tangera begreppet galen om man tänker utifrån hur jag brukar vara....

Brukar alltid agera utfrån vad andra tycker...Nåja, inte alltid, men jag har lagt väldigt mkt band på mig utifrån min egentliga personlighet.

Ju äldre man blir så försvinner mkt av ens personlighet och ochså ens nyfikenhet.
Trycker man tillbaka tillräckligt mycket så kan man inbilla sig att man lever PRECIS det liv man vill leva.

Vilken jäkla lögn !! Men när man lyckas lura sig själv så till den milda graden så känns det som sanningen !
Vem vill vara utan närhet ? Vem vill inte bli älskad och vem behöver inte betyda något för någon ?
Men jag trodde allvarligt på den röst som sa till mig att det var så det var. Mina erfarenheter sa mig att det var dömt att misslyckas, att jag inte vill, att jag klarar mig jäkligt bra utan detta.

Dags att sluta ljuga för mig själv.
Dags att börja känna
Känna vad JAG vill, inte tänka på gammalt och inte tänka hela tiden på vad som är rätt och riktigt. På vad jag borde göra och inte göra.
Låta bli att lyssna på det illavarslande undermedvetna om att det inte är nåt för mig, att det kanske andra gör men inte jag. Håll dig till den utstakade vägen o snegla inte åt något håll för då kan du råka illa ut !

Vadå råka illa ut !?
Kan jag råka mer illa ut än jag har det nu ?
Så jäkla patetiskt men det har varit sanningen för mig i många år.

Som ung hade jag vilda drömmar ! Ville bli rockstjärna , ville ut o dansa så mkt jag kunde !
Ville spela musik och hitta min stora kärlek ! Den som skulle bli min själsfrände och ta mig till skyarna. Som var min förtrogna som jag kunde skratta och hitta på roligheter med.
Som också skulle vara min trygghet och den jag kunde lita på i alla väder.

Nu blev det ju inte så och när det blev ett faktum så drog jag igen dörren o tänkte aldrig mer öppna någon dörr åt det hållet ! Jag slängde nyckeln och istället tog jag en annan riktning.
En riktning som jag kunde ha gått i graven med om inte ett uppvaknande hade inträffat o räddat  mig !
Räddat mig från ett idiotisk och helt meningslöst liv och kanske varit "säker o trygg" och utan risk för missöde.
Nu är det så, tror jag, att man måste våga förlora något för att också kunna vinna något !
Ibland behövs det en puff i baken, göra nåt tokigt som ruskar om en rejält och det är väl det som har hänt mig !
Äntligen, skulle jag vilja säga !
Energin börjar komma tillbaka,  ett visst mått av livsnödvändigt elixir börjar fyllas i kroppen och jag är så tacksam för de personer som bidragit med detta !
Jag vet att jag har många som hejar på mig och jag hoppas också dom har modet att se mig vara den person som jag verkligen vill vara och inte den där halvdöda zoombien som gör allt som hon ska men inte ett dugg mer.

Jag tänker leva det liv jag vill och inte det jag har lärt mig (Titeln på en bok)