Livet är som en berg och dalbana...
Ibland är man uppe på kullen o seglar och livet känns toppen, men ibland hamnar man i de där tråkiga och ibland väldigt djupa svackorna. De där stunderna när allt känns motigt.
Alla hamnar där nere någon gång i livet, och det är kämpigt !
När man känner att man inte duger nånting till överhuvudtaget, när man tycker att håret bara hänger, magen har blivit för stor, inget man gör blir som man har tänkt sig och livet bara faller isär och man känner sig ensammast i världen !
Motgångarna hopas sig, den ena efter den andra, och man inte har några bra beredskapsplaner för detta !
Självförtroendet som man efter stor möda kanske lyckats skaffa sig en liten gnutta av, blåser lättvindigt bort med vinden och kvar finns man där som en tung sten.....
Liten, ledsen, rädd för vad som ska komma, oro för hur man ska komma upp igen och kraften man normalt sett har har lagt sig i dvala. Man känner sig sämst på det mesta i hela världen.
Det är då det där lilla vänliga ordet eller kramen eller klappen på axeln betyder så mycket !
Hur energi-givande kan inte ett litet ord vara och det behöver inte vara nåt hurra-rop inte !
Det kan räcka med ett ord av omtanke, att en enda människa säger något positivt och det kan förändra ens dag och kanske till och med hela livet !
Det är som en blomma som slokar ! Häll lite vatten på den och den reser sig o blir stark igen ....
Var inte rädda för att ge beröm, visa uppskattning, ge någon en klapp på axeln ! Det kan förändra en människas liv !! Och det kostar inte ett enda dugg !
Sen en viktig sak :
Alla kan inte vara bra på allting, men alla är bra på någonting och det betyder att alla har en plats och en funktion i detta livet !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar