Vad lycka är har jag också funderat på många gånger.
Nu med lite år på nacken så kan jag bara konstatera att det är dom små sakerna i livet som är lycka.
Det finns ingen himlastormande lycka som sträcker sig över hela ens existens.
Tidigare trodde jag att man blev lycklig eller olycklig och så levde man antingen som det ena eller andra livet ut !
Lycka är att ha någon som stöttar en, som bryr sig om en och framför allt att man själv kan acceptera sig själv som den man är !
För mig betyder det väldigt mycket när jag, helt spontant blir hjälpt med något jag tycker är väldigt jobbigt !
Har man det så har man väldigt mycket att vara lycklig över :)
Lycka är att kunna se dom små glädjeämnena i livet ! Att förstå att lyckan består av många korta sekvenser av ens liv.
Om man lär sig att se dom små framstegen, leendet från en annan människa ställt just till mig, känslan av att ha klarat av något som känts svårt, att någon bryr sig om en.
Att något blivit en liiiten aning bättre än förut !
Men för att kunna känna lycka eller förstå att man har upplevt det ,tror jag att man nån gång måste ha upplevt motgångar och svårigheter. Hur ska jag annars kunna skilja på lycka och olycka !?
Det är ju därför man ofta säger att en svårighet ofta kan leda till något bra. Därför att man tar tag i det som är jobbigt och ser till att det det blir bra och därmed också ger sig själv en möjlighet att få känna lycka.
Ingen annan kan ge en lycka !
Den måste upplevas och man måste förstå vad lycka är och hur det ska kännas och att det oftast är väldigt små saker som kan göra en lycklig om man bara kan förstå det och inte bara letar efter den stora lyckan som kanske inträffar några få gånger i livet.
Och visst kan man uppleva lycka och olycka på samma gång. Det är inte alls ovanligt att man in en kris-situation då man är väldigt olycklig ,samtidigt blir väldigt lycklig då man upptäcker vänlighet och omtanke.
Det är dom många små lyckokänslorna som skapar ett lyckligt liv :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar