Det är inte ofta jag använder det ordet och kanske för att jag lider brist på det !
Vad vet jag :)
Många undrar nog varför jag fortfarande lever själv, varför jag inte skaffar mig en ny man.
Jag hör det från folk ibland, men det är inte så konstigt egentligen !
Eller jo, det är jävligt svårt att hitta den som man skulle vilja dela resten av sitt liv med och som också skulle vilja dela sitt liv med mig!
Ärligt talat tror jag det blir svårt att hitta någon som skulle stå ut med mig o det liv jag lever ;))
Såklart jag har drömmar och förhoppningar men det mattas av för varje år som går.
Jag har levt ett liv med man och barn, och har det bakom mig.
Det kan ingen ta ifrån mig och det finns där lika färskt som om det vore igår och inte 7 år sen.
Såklart jag längtar emellanåt att det ska finnas någon som jag är beredd att lita på och som jag skulle känna att det är mannen i mitt liv. Som är min själsfrände.
Att leva i en relation handlar ju inte bara om att sitta i soffan o mysa, men inte heller bara att dela städ, tvätt och barnuppfostran med. Det handlar ju om så himla mycket mer.
Som jag skrivit om tidigare så är självförtroende och självkänsla två olika saker. Det behövs båda för att gå in i en relation. Förmodligen har jag inte mycket kvar av den varan i detta ämne...
Med åren blir man också bekväm, vill ha det på sitt vis, och det är sällan som det är gynnsamt i en relation.
Men varför leta ? Händer det så händer det !
Så, hellre vara själv än vara i en dålig relation. Med tanke på hur uppslitande en skilsmässa är så är det inget man kan ta för lättvindigt på !
Ett halvhjärtat val ÄR inget val som jag ser det !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar